Otrohet gör något med oss. Den kan krossa vår verklighetsuppfattning, slå hål på våra grundantaganden om kärlek, trygghet och närhet. När någon vi litat på sviker, känns det ofta som om marken försvinner under fötterna. Skuld och skamkänslor kan ta överhanden. 

Det som tidigare var självklart “vi två” blir plötsligt ett frågetecken. Tankarna rusar.

– Vem är jag för dig?

– Var det här ens på riktigt?

– Hur kan du utsätta mig för detta?

Kanske har du nyligen fått reda på att din partner varit otrogen. Kanske har det pågått länge. Kanske är du osäker på vad som faktiskt har hänt men din magkänsla säger att något är fel. Oavsett var du befinner dig så är du inte ensam.

Det finns inga klara svar som passar alla. Det finns inga lösningar som passar alla. Det finns säkert lika många situationer som individer så det går inte att säga att allt som står i denna bok är sanning. Ibland handlar det om att öka sin kunskap och förståelse, att inte känna sig ensam i det emotionella traumat. Du kommer kanske inte få färdiga svar, men förhoppningsvis en hjälp på vägen för att hitta tillbaka till dig själv och att i sinom tid läka. Det är också viktigt att mitt i det känslosamma när man kanske bara vill skrika och klippa sönder partnerns kläder, hitta lugnet för att kunna agera värdigt och lösningsfokuserat. Man behöver mitt i kaoset värdera vad som är värt att rädda och vad som är värt att lämna. Utöver allt som händer utanför hjärnan och inuti hjärnan behöver man också skydda sig själv, hitta en trygg plats, se över sina gränser och agera på ett sätt där man tar hand om sig själv. När man blir bedragen är det vanligt att börja ifrågasätta sitt eget värde. Frågorna hopar sig och svaren känns omöjliga att få.

Var jag inte tillräcklig? Är det mitt fel? Har jag gjort något som fått dig att söka dig bort? Gav jag inte tillräckligt? Är det för att jag är oattraktiv? Är det för att jag inte har servat dig tillräckligt?

Men låt oss vara tydliga:

Den som sviker bär alltid det yttersta ansvaret för sitt val.

Otrohet är inte ett “misstag” – det är en handling.

Definition:

1. En relation där ditt psykiska mående försämras över tid
   
   Du blir mer osäker, nedstämd, ångestfylld eller självnedvärderande ju längre relationen pågår.
   
   

2. En relation där makt och kontroll ersätter ömsesidighet
   
   Den ena parten sätter villkor, gränser och tolkningsföreträde – den andra anpassar sig.
   
   

3. En relation där ansvar konsekvent förskjuts
   
   Du förväntas förstå, förlåta, förklara och bära relationen, medan den andra undviker ansvar.
   
   

4. En relation där dina känslor ifrågasätts eller förminskas
   
   Det du upplever tolkas som överdrivet, fel eller orsakat av dig själv.
   
   

5. En relation där trygghet blandas med rädsla eller osäkerhet
   
   Värme varvas med kyla, närhet med hot om avstånd, vilket skapar emotionell instabilitet.
   
   

6. En relation där gränser inte respekteras
   
   Dina nej, behov eller pauser accepteras inte utan möts av skuld, press eller bestraffning.
   
   

7. En relation där kommunikationen skapar förvirring snarare än klarhet
   
   Samtal leder inte till förståelse utan till tvivel, självkritik och mental utmattning.
   
   

8. En relation där du långsamt tappar kontakt med dig själv
   
   Dina värderingar, behov och upplevelser blir sekundära för att bevara relationen.
   
   

9. En relation där problemen alltid förklaras – men aldrig förändras
   
   Löften, ursäkter och rationaliseringar ersätter faktisk beteendeförändring.
   
   

10. En relation som kräver att du blir mindre för att fungera
    
    Du behöver dämpa känslor, behov eller ambitioner för att undvika konflikt eller avvisande.
    
    

Sammanfattande princip:

En relation är toxisk när den systematiskt bryter ned din självkänsla, trygghet eller autonomi – oavsett hur starka känslor som också finns.

Det är här du behöver vara sann mot dig själv och våga begrunda, rannsaka samt kommunicera med din partner. Du behöver svara på frågor kring situationen i relationen.

·       Har din partner förståelse för situationen?

·       Tar din partner ansvar? 

·       Vill din partner stanna i relationen med dig? 

·       Vad är partnerns bild av en relation? 

Du behöver inför att finna svaret kring om du ska stanna eller gå våga kartlägga din relation och dig själv och ditt mönster. Du behöver förstå var du står i förhållande till relationen. Även här finns direkta frågor som du kan reflektera över innan du tar ditt beslut.

Vad vill jag aldrig mer förhandla bort i en relation?

Vilka värderingar ska styra mina kärleksval framåt?

Vill du leva med en person som du kanske aldrig kommer att kunna lita på?

Ser du att du har kraft och energi att återuppbygga tillit och förtroende för din partner? 

Vad vill jag ge i en framtida relation och vad vill jag få?

När du har svarat på dessa frågor behöver du kartlägga din partner, hens beteenden och ärligt tänka över om partnerns beteende är något som är förenligt med dina värderingar och din vilja i en relation.

Uttrycket “en gång otrogen, alltid otrogen” är djupt rotat i vardagsspråket och speglar den misstro som ofta följer på ett svek. Är otrohet ett stabilt personlighetsdrag, ett återkommande mönster, eller kan det vara en enstaka handling? Och vad innebär detta för den som blivit bedragen, hur kan man veta om tilliten går att bygga upp igen?  Frågan om huruvida en person som varit otrogen är dömd att upprepa beteendet, "en gång otrogen, alltid otrogen", är en laddad fråga. Det är en fråga som handlar om tillit, karaktär och den mänskliga förmågan till förändring. Sannolikheten för ett återfall ligger i skärningspunkten mellan personlighet, relationsdynamik och mönster av impulsivitet.

När vi talar om otrohet tänker de flesta på ett brutet förtroende mellan två personer. Men otrohet är mer än en privat kris, det är ett beteende med långtgående psykologiska, sociala och hälsoekonomiska följder som kan drabba långt fler än de direkt inblandade. När man blir utsatt i en relation kan det leda till oerhörda konsekvenser för den enskilde men även för nära och kära samt i större perspektiv även leda till samhällskostnader. Barn, släktingar och nära vänner kan påverkas emotionellt och praktiskt när relationer bryts. Barn kan förlora stabilitet, trygghet och tillgång till båda föräldrarna i vardagen. Arbetsplatser kan påverkas av den anställdes nedsatta arbetsförmåga under krisperioder. I mer extrema fall kan otrohet utlösa våldsamma konflikter eller leda till långvariga rättsliga strider som kostar både individer och samhället dyrt. Vilka konsekvenser kan då EN persons aktiva val att vara otrogen leda till? På individnivå kan den som blivit bedragen få stora konsekvenser. För många blir otrohet en vändpunkt som utlöser eller förvärrar psykisk ohälsa. Utifrån mitt arbete som psykiater där jag möter individer med psykisk sjukdom, psykisk ohälsa samt livskriser har jag mött individer som behöver medicinering, sjukskrivning och till och med inläggning på vårdavdelning efter att ha blivit bedragna. 

Flera personer jag träffat i en livskris kopplat till otrohet uppvisar tydliga tecken på trauma, nedsatt funktion i både vardag och arbete samt långvariga svårigheter med att hitta tillbaka till sig själva och framför allt hitta tillbaka till sitt eget värde. Rädsla, ilska, sorg, förtvivlan blandas huller om buller. Många beskriver att de inte kan äta, inte kan sova. En del beskriver som att de tappar verklighetsförankringen och hamnar i ett förlamande tillstånd där inga prioriteringar kan göras och inga rationella beslut kan fattas. Självkänslan påverkas, glädjen försvinner och skuld- och skamkänslor kan kännas oövervinnliga. Mitt i allt detta står man ensam och den partner man trodde att man hade, inte bara har svikit utan även har blivit en person du inte kan få stöd av eller längre lita på. Partnerns hela personlighet blir plötsligt främmande. Vem är det som står där framför dig? Insikten som faller som en blytyngd och skapar en krater i hjärnan. Det briserar och fullständigt kaos utbryter i alla hjärndelar, kroppen reagerar och du får panikkänsla, svårighet att få luft, hjärtat skenar och svetten fullkomligt forsar. Självtvivel som skapas, tankarna som snurrar...  Att bli utsatt för ett svek skapar själslig smärta som kan vara värre än fysisk smärta. 

Som läkare och specialist i psykiatri har jag mött detta många gånger hos människor och fått se hur smärtsamt och plågsamt lidandet faktiskt är. Blandningen av de olika känslorna och den kontext man befinner sig i lämnar ett stort svart hål som i stunden känns omöjlig att klättra upp ur. Utöver det faktum att man blivit respektlöst behandlad och nedvärderad står man där med insikten och kunskapen. Polletten trillar ned och man blir medveten om alla de röda flaggorna som skiftat från ljust rosa till djupaste blodrött och slaget i ansiktet är dubbelt upp. Är det psykiatriskt och kan man inom psykiatrin hantera detta? Är det en del av att vara människa? Vilken hjälp kan man få?

Under lång tid har samtalet om narcissism kretsat kring narcissisten själv, deras drag, deras manipulation, deras charm, deras förstörelse. Vi kartlägger deras beteenden, deras strategier, deras brist på empati. Men vad händer med oss? Vad händer när vi fastnar i att förstå den som sårade oss men glömmer att förstå oss själva? Nu vänder vi perspektivet. vi riktar blicken inåt mot oss själva och vi vill förstå varför vi lät oss duperas, manipuleras och såras. Inte för att skuldbelägga, utan för att återta kraft. Jag har under många år mött människor som förlorat sig själva i destruktiva relationer och har också egen erfarenhet. Berättelserna följer ofta samma mönster. Stark kärlek, gradvis förvirring, djup smärta och en lång väg tillbaka till sig själv. För att förstå oss själva och våra beteenden måste vi också förstå narcissism och psykopati samt antisociala beteenden. Vad är deras drivkrafter och beteenden? Kan vi se och känna dessa innan vi hamnat i en relation där vi investerar? Om vi lade hälften så mycket energi på att stärka vår självkänsla som vi lägger på att analysera narcissistiska beteenden, skulle vi inte behöva skydda oss lika mycket. Vi skulle känna igen manipulation när det uppstår, inte för att vi lärt oss ett begrepp, utan för att vi känner skillnaden mellan trygghet och kontroll. Så låt narcissisten vara. De kommer alltid att finnas, i alla tider, i alla samhällen. Men de förlorar sin makt i samma ögonblick som du väljer att inte dansa med. Det är inte hatet som befriar dig. Det är medvetenheten. 

För att förenkla förklaringen av de beteenden som vi uppfattar som röda flaggor ska vi samla ihop olika begrepp under namnet den mörka triaden. Den mörka triaden är ett begrepp inom personlighetspsykologin som beskriver tre delvis överlappande personlighetsdrag inom narcissism, machiavellism och psykopati. Dessa drag existerar på ett spektrum, det vill säga från milda tendenser som många människor kan uppvisa i vissa situationer, till extrema uttryck som kan skapa betydande problem i relationer, arbetsliv och samhälle. Gemensamt för dem alla är en brist på empati, självcentrering, och en benägenhet att utnyttja andra för egen vinning. Narcissism handlar i grunden om självupptagenhet och behovet av beundran. Den narcissistiska individen bär ofta på en grandios självbild som ständigt behöver underhållas genom andras bekräftelse. Bakom ytan av självsäkerhet finns ofta en skör självkänsla, som gör personen särskilt känslig för kritik, ifrågasättande eller brist på uppmärksamhet. I relationer söker narcissisten ofta någon som kan fungera som en ”speglande yta", någon som beundrar, uppskattar och stärker den egna självbilden. När bekräftelsen uteblir kan personen reagera med ilska, förakt eller distansering. Manipulationen kan vara subtil, komplimanger som snabbt övergår i nedvärdering, charm som byts till kyla. Narcissisten har svårt att genuint se den andre som en separat individ med egna behov,istället blir andra människor medel för att upprätthålla den egna självbilden. Machiavellism kännetecknas av beräknande manipulation, cynism och strategiskt tänkande. Den machiavelliska individen är inte nödvändigtvis impulsiv, tvärtom ofta intelligent, kontrollerad och taktiskt lagd. De är skickliga på att läsa av sociala sammanhang, förstå hierarkier och att använda människor som brickor i ett större spel. Till skillnad från narcissisten, som ofta drivs av emotionellt behov av beundran, styrs den machiavelliska personen av mål och makt. De kan hålla masken länge, planera i det tysta, och visa ett kallt tålamod i sina strategier. Deras manipulation är ofta rationell snarare än affektiv, det handlar inte om känsloutbrott, utan om kontrollerad påverkan. I arbetslivet kan dessa personer verka charmiga och kompetenta, men de bygger ofta allianser för egen vinning, och är beredda att svika eller underminera andra om det gynnar dem själva. Psykopati utgör den mest destruktiva delen av triaden. Här ser man impulsivitet, känslokyla, ansvarslöshet och total avsaknad av skuld. Psykopaten kan vara ytligt charmig och socialt begåvad, men saknar genuin empati. De känner inte skuld när de sårar andra, och de lär sig inte av negativa konsekvenser. Till skillnad från machiavellisten, som planerar noggrant, är psykopaten ofta mer impulsdriven, söker spänning, makt, sex eller dominans i stunden. I nära relationer kan de växla mellan intensiv närhet och brutal distans, ofta med ett mönster av kontroll, lögner och känslomässig utmattning hos partnern. Deras oförmåga till att  känna samvetskval gör att de kan begå handlingar som för andra vore otänkbara och samtidigt uppträda med total likgiltighet inför konsekvenserna.

Gaslighting innebär en systematisk förvrängning av verkligheten där förövaren ifrågasätter den andres minne, upplevelser och tolkningar. Syftet är att skapa tvivel kring den egna verklighetsuppfattningen. Över tid leder detta till sänkt självtillit, ökad osäkerhet och ett beroende av förövarens version av verkligheten.

Skuldbeläggning innebär att ansvar för förövarens känslor, reaktioner eller beteenden konsekvent läggs på den utsatta. Den manipulerade parten lär sig att ta ansvar för sådant som ligger utanför rimlig kontroll, vilket bidrar till kronisk skuld och självkritik.

Förminskning innebär att den utsattas känslor, behov eller gränser bagatelliseras eller avfärdas. Detta undergräver emotionell validitet och skapar en intern osäkerhet kring vad som är ”rimligt” att känna eller behöva. Dubbelbestraffning innebär att två motstridiga krav ställs samtidigt, där båda alternativen leder till kritik eller bestraffning. Det skapar ett kroniskt stressläge och en upplevelse av att aldrig kunna göra rätt, vilket är psykologiskt nedbrytande.

Affektion, kommunikation eller närvaro dras undan som ett sätt att kontrollera eller straffa. Detta aktiverar anknytningssystemet hos den utsatta och skapar ångest, självtvivel och ett starkt behov av återkoppling.

Triangulering innebär att en tredje part används för att skapa osäkerhet, konkurrens eller makt. Förövaren hänvisar till andras åsikter, jämförelser eller relationer för att underminera den utsattas position och självvärde.

Här uttrycks ånger eller förståelse i ord, men utan konsekvent förändring i handling. Detta skapar falskt hopp och bidrar till att relationen upprätthålls trots upprepade överträdelser.

Oförutsägbar pendling mellan närhet och avstånd skapar stark emotionell bindning. Den utsatta anpassar sitt beteende för att återfå värme, vilket förstärker beroende och minskar autonomi.

Gränsöverskridanden framställs som rimliga, nödvändiga eller oundvikliga. Över tid sker en förskjutning av den utsattas gränser, där sådant som tidigare upplevdes som oacceptabelt börjar betraktas som normalt.